-
Fånga februari: Mössan
Jag har hakat på UnderbaraClaras utmaning att #fångafebruari. Men jag fångar kanske inte februari varje dag, utan så ofta jag har tid och lust, som idag till exempel.
Vi ska fånga februari du och jag. Jag försökte förra året, det gick åt pipsvängen. Skam den som ger sig. Underbara Clara kör i år igen, och då gör vi det också. Först ut är mössan. Jag kommer osökt att tänka på en text som min kompis Jenny G var visade mig under högstadiet eller gymnasiet. Det var något om att inte glömma mössan för att då skulle allt gå åt skogen. Jag hittade den efter en liten googling:
”Glöm inte mössan i vinter.
Upphovsperson: okänd
Har man ingen mössa blir man förkyld.
Är man förkyld blir man hes.
Är man hes så måste man viska.
Den som viskar den ljuger.
Ljuger man så åker man i fängelse.
Åker man i fängelse börjar man troligen knarka.
Knarkar man så dör man.
Så glöm för helvete inte mössan i vinter.”Upphovspersonen är okänd och logiken haltar, men den har något ändå, den där texten. Givetvis tänker jag även på en textrad ur Säkerts låt Det här är vad som säger:
”Håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa
Säkert – Det här är vad dom säger
Klä in dig i wellpapp för du kommer skadas, ge dig aldrig hän
Du har så veka leder, du kommer skrapa dina knän”Annika Norlin hörru, tänk att kunna skriva som hon. Har du läst hennes novellsamling? Den är otrolig! Hon använder säkert mössa, hon kommer ju från Östersund om jag inte minns fel. I Kalix, där jag bor, är mössäsongen lång. Jag har ingenting emot det, mössa är bra. Det enda problemet är att mössäsong är lika med ful frisyr-säsong. Bara att bita ihop. Hellre ful frisyr än att bli förkyld, bli hes, viska, ljuga, gå direkt i fängelse, knarka och sen dö.
-
Fånga februari: Figuren
Jag har hakat på UnderbaraClaras utmaning att #fångafebruari. Men jag fångar inte februari varje dag, utan så ofta jag har tid och lust, som idag till exempel.
Jag önskar att ordet figur fick mig att tänka på lustiga figurer i bjärta färger. Men det första som dyker upp i huvudet är de otaliga gånger jag hört folk säga ”jag borde inte äta ditten eller datten, jag måste ju tänka på figuren”. Jag hör det allt mer sällan sedan jag började jobba hemifrån, för det är en typisk sån jobbgrej. Det finns inget ställe där folk tänker så mycket på figuren som på olika arbetsplatser. Man ska ta trapporna istället för hissen, undvika fikabröd, cykla till jobbet, äta sallad till lunch, äta ingen lunch alls, stå upp och jobba, springa hem, leva på luft… you name it. Allt för att tankarna hela tiden kretsar kring den där jävla figuren.
Och jag är less på alla tankar på figuren. Jag har aldrig tänkt särskilt mycket på min figur. Men så fort någon annan nämner det, så går ju onekligen mina tankar dit också. Jag menar om inte han eller hon borde äta en bulle, så borde kanske inte jag det heller? Om han eller hon tänker så mycket på sin figur så borde kanske jag göra det också? Men sen tänker jag om och tänker på mig själv som en figur. En lustig figur i en bjärt färg, kanske brandgul. Vem är jag då att missunna min bjärta filur till figur fika? Tvärtom! Jag, som figur, förtjänar all fika i världen. Och alla långpromenader och sushi-luncher och joggingrundor och soffdagar och sovmornar.
Så låt gå då, tänk på dig själv som en figur, istället för att tänka på din figur. Och säg ja till livet.
Vänliga hälsningar
Figuren Fröjd – en brandgul filur i sina bästa år. -
Fånga februari: Från morgonen
Gillar du Underbara Clara? Du vet hon bloggerskan, eller snarare entreprenören, som bor i ett hus på landet och gör drömmigt innehåll om allt från bullbak och feminism till skidåkning? Jag tycker att hon är bra. Och extra bra just nu eftersom hon har startat en fotoutmaning för februari. Jag tar det mer som en inspiration till blogginlägg och tänker följa utmaningen de dagar andan faller på. Det kan bli alla dagar, det kan bli varannan och det kan bli enstaka. Sånt vet man aldrig med mig. Här hittar ni i alla fall Claras inlägg om saken. Första dagen lyder: från morgonen.
Bilden däruppe är från imorse. Jag startar oftast mina mornar med en joggingrunda. Hunden följer nästan alltid med. De flesta mornar springer vi 1,6 kilometer, men när andan faller på springer vi lite längre. Sen vi flyttade till Norrbotten har vi fått lära oss att springa i riktigt kall väderlek. Imorse till exempel var det -18 grader. Då gäller det att klä sig rätt. Man kan tro att det handlar om att klä på sig så mycket som möjligt, men jag skulle snarare säga att det handlar om att klä sig så smart som möjligt. Och smart stavas oftast ull och lager på lager. Alltid ull närmast kroppen. Har du ingen sport-bh i ull? Inte jag heller. Men jag fick det otroligt smarta tipset att sätta bh:n uppepå ullunderstället. Problemet löst utan att jag behövde gå och handla.
Jag gillar morgonen. Egentligen gillar jag den tidiga morgonen bäst. Det känns som att man lurat systemet när man går upp riktigt tidigt och har oceaner av tid innan dagen börjar. Tyvärr är jag morgontrött och snoozar ofta hela vägen från 06:00 till 07:30. Det betyder att jag sällan har mer än en och en halv timme på mig att jogga, duscha och äta frukost innan jobbdagen börjar. Då känns det inte som att jag lurat något system alls, snarare tvärtom, som att systemet lurat mig.
Är du morgonpigg? Är du en morgonjoggare? Har du tips på hur jag ska komma upp 06:00 när klockan ringer första gången?
