• 2024,  Blogg,  Jobb

    Mirakel i januari eller: Matilda åker buss i Norrbotten

    Dag tre på nya jobbet. Ja, jag har gått och tagit anställning. Mitt nya jobb har kontor i Luleå, det är ungefär sju mil från byn där jag bor. De två första dagarna hade jag turen att få köra bil. Eller tur och tur, första dagen körde jag hem i snöstorm – gul varning – jag sniglade fram i 60km/h på E4 och var livrädd hälften av tiden. Men det gick bra. Heja mig, jag börjar bli integrerad norrbottensbo, har blivit bättre på att köra i vinterväder. 

    Idag var jag tvungen att motvilligt ge upp bilen till Erik som skulle på jobb i Kiruna. Vår vän Ulf är inneboende hos oss i veckorna under en period, han ställde snällt upp på att skjutsa mig först till Linus och Juliana som skulle vakta hunden och sen till busshållsplatsen. 

    Morgonen började fint. Vi kom upp i tid och hann med allt vi ville. Dags att åka! Till historien hör att vår snöslunga är trasig och har så varit sedan innan snöstormen i måndags. Vår ganska branta väg ner till huset är alltså oplogad, spårig och hemsk att beträda med bil. Igår for jag omkring som en slingrande orm när jag skulle rulla ner. 

    Erik skulle åka först. Det gick sådär. När han skulle vända bilen började däcken snurra. Han kom ingenvart. Helvete! Jag hade ju en buss att passa. Till slut kom han loss och jag kanske vrålade till honom i bara en lite lätt panik:
    – Jag måste hinna med bussen, flytta på dig för vi måste iväg NU!

    Puh! Äntligen på väg. 

    Denna förrädiska väg ska väl inte vara några problem för Ulfs monstertruck. En Toyota Hilux klarar väl allt (ostoppbar sedan 1968 enligt reklamen)? Trodde jag. 
    – Är vi på väg ner i diket? frågade jag Ulf. Något stressad eftersom vi inte hade all tid i världen till godo. 
    – Ja vi är nog det…
    En kort stund senare konstaterar han:
    – Vi sitter fast Matilda. 
    Helvete helvete helvete. I mitt huvud formades planer för hur jag skulle lösa en alternativ färd till mitt sprillans nya jobb. 

    Men då gjorde Ulf en knyck med bilen samtidigt som Erik sköt på bakpå och det stora onsdagsmiraklet stod klart. Vi var loss!

    I ett huj gav vi oss iväg till Linus och Juliana, som bara bor 700 meter bort. Deras uppfart var som en dröm i jämförelse. Jag kastade in hunden med andan i halsen och slängde mig in i den ostoppbara bilen igen. Mot bussen! 

    Vi hann fram med hela åtta minuter tillgodo. Till historien hör också att jag inte åkt buss en enda gång under de tre år jag bott i Norrbotten. Men jag är inte en ovan bussresenär, för jössenamn jag har ju bott i både Norrtälje och Stockholm. Är det något jag kan, så är det kollektivtrafik.

    Tack vare min allmänbildning visste jag att det någonstans vid busshållplatsen skulle finnas en knapp. En knapp som styr en ljussignal som signalerar till busschauffören att han ska svänga av motorvägen. Jag såg ingen knapp. Helvete! 

    Men det var inte bara i Ulfs toyota det skedde mirakel denna arla mörka morgon, ur skuggorna dök det plötsligt upp en reflexman tillika van bussresenär. Han borstade av en låda och där var visst knappen.
    – Mot Haparanda? frågade han vänligt. 
    – Nej jag ska mot Luleå, svarade jag och svamlade samtidigt fram en ursäkt om att det är första gången jag åker buss.

    Jag gissar att han tänkte ”jävla stockholmare” men jag kan ju inte lova något.

    Puh! Knappen var intryckt och jag hade härliga fyra minuter kvar innan bussen skulle komma. 

    Haparandabussen kom inrullande samtidigt som jag såg en Luleåbuss swisha förbi uppe på E4:an. Den hjälpsamme reflexmannen skuttade ombord och meddelade samtidigt att jag inte behöver oroa mig. Det ska komma en till buss mot Luleå. Puh!

    Och se! Där kom en flådig dubbeldäckare slirande ner från E4-avfarten. Hurra! Men vänta! Jag såg plötsligt hur den gjorde en gir och körde upp mot motorvägen igen. Helvete!

    Då slog det mig… jag stod i svart jacka, helt utan reflex i en mörk busskur. Busschauffören hade behövt vara Saida för att se mig. Jag stegade ut i skenet av en gatlykta, vevade med armarna och ropade ett svagt ”hallå men jag då!”.

    I mitt huvud började jag återigen göra planer för hur jag skulle lösa färden till kontoret i Luleå. 

    Men nu, mina vänner. Nu sker det tredje miraklet denna januarimorgon. Dubbeldäckaren stannade… och backade… och efter en mindre graciös vändning stod den äntligen framför mig med öppna dörrar. Halleluja!

    Jag skämdes såklart. Och sa förlåt till busschauffören för att jag var så dum, mörkt klädd och alldeles reflexlös. Han verkade snäll och var inte arg alls. Men han var luttrad, och smart. 
    – Du vet, du kan ju använda mobilen, sa han på utpräglad Haparandadialekt och sneglade samtidigt på telefonen i min hand. 
    – Ja, jag tänkte inte på det… svarade jag och har aldrig känt mig så korkad. 

    Jag har nog några år kvar innan jag är en integrerad norrbottensbo. Det finns mycket kvar att lära.

  • 2022,  Blogg,  Böcker

    Böcker jag läste 2021

    Vi pratade ju om jobb igår, och om drömjobb. En gång jobbade jag i en bokhandel. Det var ett fantastiskt jobb och jag älskade att vara omgiven av böcker hela dagarna och att få tipsa kunder om riktiga guldkorn. I en alternativ framtid driver jag en liten bokhandel. Jag hjälper ung som gammal att hitta läslusten och myser omkring bland mina böcker dagarna i ända. Ekonomi och bokföring är inte ett problem, det har jag lejt ut till en expert. Åh vad mysigt!

    Jag älskar nämligen att läsa. Det har jag alltid gjort. Jag läser ofta, mycket och gärna, men det går förstås i perioder. För att hålla koll på vad jag läst och vad jag tyckt om det jag läst brukar jag lägga upp en story på instagram för varje bok. Jag lägger in en bild på boken och en mini-recension. Idag tänkte jag att vi skulle gå igenom alla böcker jag läste under 2021. Jag har en tendens att glömma fort, och vissa av böckerna skulle jag nog redan kunna läsa om utan att riskera att spoila för mig själv. Trettioen böcker blev det 2021. Nu kör vi!

    De sju systrarna av Lucinda Riley.
    Har du läst böckerna om De sju systrarna? Om inte – gör det! Om du gillar att få se dig runt i världen, om du gillar kärlekshistorier och om du gillar smäktande berättelser. Jag och min mormor gör det, så vi har läst alla böcker utom den sista. Men den ska vi läsa snart, så den kommer med på nästa års lista. Jag menar bara det faktum att jag beställde de tre kommande delarna innan jag ens läst ut första säger ju en del. Det är inte finlitteratur, det är inte smart litteratur, det är ren och skär underhållning för småtanter som jag. Sorgligt nog gick författaren Lucinda Riley bort under 2021.

    Två böcker som var sådär och en som var lite bättre.
    Jag kämpade mig igenom Maria Brobergs Bakvatten. Jag vet inte riktigt vad det var som tog emot. Ärligt talat så minns jag knappt vad den handlade om. Men det var något som inte riktigt föll mig på läppen.

    Överlevarna av Alex Schulman är den första av hans böcker som jag verkligen inte gillade. Tyckte inte alls om den och fastnade inte överhuvudtaget. Det blev en extra stor besvikelse eftersom jag verkligen gillar det han skrivit tidigare.

    Sverigevänner av Arash Sanari var en riktig bubblare som slank ner i kundkorgen under bokrean. Jag gillade den. Det är en fin och humoristisk skildring om att komma till Sverige som vuxen och om att göra det som barn, och om att försöka passa in förstås.

    Tack för dessa tre författare.
    Åh, vad ska jag säga om dessa tre kvinnor. Kanske tack bara! Tack för er! Gina Dirawis debut Paradisest ligger under mammas fötter är helt otrolig. Jag tror jag läste ut den på två dagar. Så himla bra. Och så härligt med ett rappt tempo, jag gillar när det går undan.

    För att inte tala om Annika Norlins novellsamling jag ser allt du gör. Precis som jag skrev i min mini-recension så är den precis som en påse med riktigt jävla gott godis som man aldrig vill ska ta slut. Otrolig!

    Tone Schunnessons Dagarna dagarna dagarna var också bra. Det var ingen feel good direkt, jag blev på rätt dåligt humör av den. Men det är en bra bok som jag tycker att du ska läsa.

    Fyra böcker som du kan läsa om du vill.
    Jag minns tyvärr väldigt lite av Mohlin Nyströms Det sista livet. Men jag tror att det handlade om en undercover-polis? Något med USA? Jag skulle ju kunna googla detta, men låter det istället vara ett tecken på att det är en lagom spännande bok som inte fastnade i mig.

    Jag ÄLSKADE 1793 av NIklas Natt & Dag. Jag uppskattade 1794. 1795 gav mig tyvärr inte alls samma känslor. Det kan vara för att jag inte hade de tidigare böckerna tillräckligt färskt i minnet, eller att jag inte var i rätt sinnesstämning. Eller så är den helt enkelt inte lika bra. Men såklart läsvärd. Bara att få vara i Stockholm under sent 1700-tal är ju spännande.

    Problemet med Kate Atkinsons I muséets dolda vrår är alla personer. Persongalleriet är digert och jag drabbas lätt av namndyslexi när jag läser. Det gör det svårt att hålla isär personer och hänga med. Men! Det är en rolig och annorlunda bok som är riktigt bra, så läs den för all del!

    Majgull Axelsson är alltid Majgull Axelsson. Jag har beundrat henne sedan jag läste Aprilhäxan för hundra år sedan. Jag ville kunna skriva som hon. Det vill jag fortfarande. Inställd resa till Sabarmati håller hög kvalitet och är lagom spännande och mysig (om jag minns rätt).

    Tre böcker som fick mig att gråta.
    Där kräftorna sjunger var väl förra årets stora snackis? Eller var det kanske 2020? Hur som helst så levde den upp till hajpen. Jag gillade den väldigt mycket och tycker att alla ska läsa den.

    Vad hjärtat aldrig glömmer var en sån där bok som bara slank ner i kundkorgen när jag e-handlade böcker. Kanske för att komma upp i fraktfritt. Bra nedslunket i alla fall för den var riktigt bra. En gråtig, ganska amerikansk bok som påminner lite om Jojo Moyes böcker.

    Frida Boisens bok – oj! Riktigt stark. Jag ser fram emot att läsa hennes nästa som handlar om pappan.

    Tre böcker som knappt fastnade.

    Jag var tvungen att googla Moratorium för att komma ihåg vad den handlade om. Då blev jag påmind om att den faktiskt är bra.

    Offer 55 är också bra, eller åtminstone helt okej. Jag minns egentligen bara brottstycken.

    Ödesmark är också bra. Men lite seg. Den har inte det tempo som jag uppskattar.

    Norrlands-bonanza.

    Nattavaara tyckte jag jättemycket om. Det gedigna persongalleriet till trots. Jag tror dock inte jag uppskattat den lika mycket om jag inte flyttat upp till Norrbotten. Det ger något att känna igen sig i där boken utspelar sig.

    Rotvälta utspelar sig i Kramfors-trakten och jag läste den när jag var i krokarna. Återigen: det finns något i att läsa böcker där man känner igen sig. Sjukt spännande är den också.

    Det verkar vara ett återkommande tema att jag har problem med att det är för många namn i böcker. Det ligger nog mer hos mig än hos författarna. Vargasommar är en spännande bok, det är det.

    Tre otippade.
    Berättelsen om Alice Hart golvade mig lite. Jag hade noll koll på vad det var för bok och det brukar vara ett vinnande koncept. Då kan boken bara överraska. Och det gjorde Holly Ringland med denna. Läs den vettja, om inte annat för att få åka till Australien ett slag.

    Simon och ekarna ska man väl ha läst? Eller? Jag kände mig lite dum av den. Jag är nog inte tillräckligt smart. Men jag gillar den.

    Någon som du är ren och skär amerikansk feel good. Bara mysigt nästan hela tiden.

    Och så deckarna.
    Jag fastnade för Emelie Schepps böcker under 2020. Jag gillar att huvudkaraktären inte är som alla andra. Men efter fem böcker blev jag mätt. Och skrev att hon inte direkt är Kepler.

    Dock är Keplers senaste bok kass? Alltså spännande, ja. Men sånt jävla hafsverk. Inte alls som de tidigare.

    Det var de 31 böckerna jag läste under 2021. Har du läst någon av dem? Vad tycker du? Blir du sugen på att läsa någon av dem? Har du ett skitbra boktips till mig? Kommentera vettja!

  • Blogg,  Från arkivet

    Ur arkivet: Mina tre drömjobb

    Inlägg från torsdag, den 24 september 2020, kl: 14:01

    När jag var liten hatade jag att få frågan ”vad vill du bli när du blir stor?” för jag hade ingen jävla aning. Jag ville absolut inte bli brandman, sjuksköterska, doktor eller ens frisör. Det är möjligt att jag redan då längtade efter ett liv som pensionär, jag vet inte. Men jag blev ju äldre, och när man blir äldre måste man ju till slut komma på vad man vill bli. Så jag frågade mig själv ”vad är jag bra på?” och svaret blev: att skriva. Jag vet egentligen inte om jag tyckte det själv där och då, men det var vad alla sa till mig, både hemma och i skolan. Så jag tänkte att jag får väl jobba med att skriva då. 

    Nu jobbar jag med att skriva, och det är det absolut roligaste jag vet. Men på ålderns höst har jag även kommit på ett gäng andra drömjobb som jag skulle kunna tänka mig att arbeta med. Det blir nog aldrig så, men drömma, det går ju. Här är mina drömjobb just nu: 

    Ljudboksinläsare

    ÅH vad mysigt att stå i ett bås och läsa högt. Vilken dröm! Den absolut största drömmen är att först skriva en egen bok och sedan läsa in den. Tänk att få berätta sin historia rakt in i öronen på folk som är på promenad, ligger i sängen eller röjer runt med dammsugaren. Problemet är att det har visat sig att det krävs en stor skopa disciplin för att skriva en bok. Det är till exempel mycket enklare att mana sig själv att jogga varje dag än att skriva 300 ord på en bok varje dag. Jag har nämligen testat. Men men… en vacker dag! 

    Antikvariat

    Tidigare i mitt liv jobbade jag på Akademibokhandeln. Det ä ett av de roligaste jobben jag haft. Att få tillbringa hela dagar bland böcker och att få hjälpa människor att hitta rätt litteratur till sig själva eller till sina nära – det var toppen! Tänk då att jobba på antikvariat? Så jävla fett.  

    Packa ordrar på lager

    Om det skiter sig på min firma skulle jag utan problem kunna tänka mig att jobba på lagret hos någon e-handel. Att få stå och packa ordrar hela dagarna låter som en dröm i mina öron. Det KAN vara så att jag romantiserar och att det egentligen är ett stressigt helvete i verkligheten. Men på mitt drömlager är allt bara supermysigt. Vilka är dina drömjobb? Märk väl att man också kan hitta på egna jobb som inte finns, det ingår i att drömma. 

    Böcker har alltid varit en stor del av mitt liv.