Brandgul – En ren Fröjd

Jag har hakat på UnderbaraClaras utmaning att #fångafebruari. Men jag fångar inte februari varje dag, utan så ofta jag har tid och lust, som idag till exempel.

Jag önskar att ordet figur fick mig att tänka på lustiga figurer i bjärta färger. Men det första som dyker upp i huvudet är de otaliga gånger jag hört folk säga ”jag borde inte äta ditten eller datten, jag måste ju tänka på figuren”. Jag hör det allt mer sällan sedan jag började jobba hemifrån, för det är en typisk sån jobbgrej. Det finns inget ställe där folk tänker så mycket på figuren som på olika arbetsplatser. Man ska ta trapporna istället för hissen, undvika fikabröd, cykla till jobbet, äta sallad till lunch, äta ingen lunch alls, stå upp och jobba, springa hem, leva på luft… you name it. Allt för att tankarna hela tiden kretsar kring den där jävla figuren.

Och jag är less på alla tankar på figuren. Jag har aldrig tänkt särskilt mycket på min figur. Men så fort någon annan nämner det, så går ju onekligen mina tankar dit också. Jag menar om inte han eller hon borde äta en bulle, så borde kanske inte jag det heller? Om han eller hon tänker så mycket på sin figur så borde kanske jag göra det också? Men sen tänker jag om och tänker på mig själv som en figur. En lustig figur i en bjärt färg, kanske brandgul. Vem är jag då att missunna min bjärta filur till figur fika? Tvärtom! Jag, som figur, förtjänar all fika i världen. Och alla långpromenader och sushi-luncher och joggingrundor och soffdagar och sovmornar.

Så låt gå då, tänk på dig själv som en figur, istället för att tänka på din figur. Och säg ja till livet.

Vänliga hälsningar
Figuren Fröjd – en brandgul filur i sina bästa år.

Språk utvecklas, absolut. Jag är helt för det. Men det finns vissa ord som är alldeles för ärtiga för att falla i glömska. Jag tänker framför allt på den palett av färger vi har i svenska språket, men som vi sällan använder. Låt mig ge er exempel:

Brandgul
Orange är en fin färg. Men är inte brandgul ännu finare? Enligt W ikipedia började vi använda ordet brandgul på 1500-talet medan orange hamnade på folks tungor först på 1700-talet. Brandgul var det självklara valet och anspelade, logiskt nog, på färgens likhet med eldslågor. På 1900-talet hände dock något, och folk blev mer och mer kompis med orange. Nu under 2020-talet hör jag sällan någon använda ordet brandgul. Låt oss börja igen! Fördel brandgul: mycket enklare att böja än orange. Ett orange sken eller ett brandgult sken, vad väljer du?

Gredelin, purpur och violett
Lila i all ära, men lyssna på gredelin, purpur och violett. Är det inte som musik för öronen? Här skulle eventuellt den kunniga mena att gredelin, purpur och violett kanske inte är exakt samma kulör. Men alla finns ju ändå samlade under det lila paraplyt. Ge tant Gredelin den återkomst hon förtjänar, våga vägra lila.

Lila färger ligger mellan rött och blått. Andra ord för samma färgområde är violett och gredelin. På engelska används ordet purple som ungefär synonymt med svenskans lila, men på svenska syftar purpur oftast på mera rödaktiga färger.
Skriver Wikipedia

Skär
Rosa är en fin färg och ett fint ord. Men skär då? Det är ju otroligt vackert. Plus i kanten för att det också är en övervattensklippa eller mindre klippö i havet. Hellre grisskär än grisrosa, eller hur?

Nästa gång kan vi prata om stursk, blasé och levnadsmätt som är andra ord jag tycker att vi använder för sällan.

Vilken är din favoritfärg?

Fånga februari: Figuren

Bevara brandgul – sätt orange på avbytarbänken