-
Ur arkivet: Har du kräsna barn? Lugn det löser sig.
Inlägg från fredag, den 22 februari 2019, kl: 00:22.
Jag heter Matilda, jag är 30 år gammal och idag åt jag stekt ägg för första gången i mitt liv. Jag skojar inte ens. Det är helt sant. Jag var nämligen ett så kallat kräset barn (och senare även kräsen tonåring och kräsen vuxen). Jag åt ungefär ingenting. Mina bröder brukar reta mig och säga att jag bara ville ha köttbullar och makaroner. Det är inte helt sant. Jag gillade även korv med bröd och blodpudding. Men sen fanns det matvaror som absolut inte passade Fröken Fröjd, till exempel:
– Pizza
– Pommes frites
– Ost
– Grönsaker (förutom gurka)
– Frukt (fruktstunderna på lekis var ett helvete, men min arma moder löste det med yoggi)
– Chips
– Ägg
– Och så vidare, och så vidare…
Min mamma lurade i mig morötter genom att baka morotsbröd och riva ner morot i köttfärssås (som jag faktiskt åt). När jag var tonåring försökte hon muta mig, om jag började äta morötter eller äpplen skulle jag få en ny mobiltelefon. Och ni må tro att jag försökte. Jag kämpade som ett djur för att få ner dessa åbäken till ”naturens godis” i strupen, men det bara kväljdes. Så jag fick nöja mig med gammal mobiltelefon och gamla vanor. Pizza, chips och pommes lärde jag mig förstås att äta. Såklart. Jag är ju ingen barbar. Och även ost på sikt. När jag blev nästan-vuxen och 20-nånting kom jag underfund med att vissa grönsaker även var helt okej, typ paprika, grönsallad och lök.
Men skam den som ger sig, det går att lära gamla hundar sitta. Sommaren 2017 var jag på Kreta och lärde mig äta tomat. Jag varken dog eller kväljdes. Och efter det har det bara fortsatt, som ett enda långt segertåg. Äggröra, pocherade ägg och morötter. Bara sedan jag fyllde 30 har jag lärt mig uppskatta både senap, broccoli och uppenbarligen stekt ägg. Och OLIVER! Ej att förglömma. Satan vad gott det är. Alla dessa oliver jag gått genom livet och aldrig ätit. Min tid är nu!
Sen finns förstås en lista över saker jag varken kan eller vill lära mig att äta. Den är kort men helt rimligt:
– Banan
Så, ni med kräsna barn. Håll ut! De lär sig vid 30.
Notering från nutiden: jag äter fortfarande inte banan, inte under några som helst omständigheter. Banan är djävulens påfund.
-
Vi börjar om
En gång i tiden ägde jag domänen enrenfrojd.se. Det var en lycklig tid. Jag hade domänen länkad till min blogg frojd.blogg.se och alla var glada. Sen missade jag att förlänga avtalet och domänen föll i händerna på någon annan. Efter det fortsatte jag att blogga på frojd.blogg.se. Tills livet kom emellan. Tills jag tyckte att jag inte hade något viktigt, vettigt eller roligt att säga. Tills jag tyckte att jag skrev så mycket på arbetstid att jag inte ville ägna fritiden åt samma syssla. Men vet ni? Nu vill jag igen.
För ungefär ett år sedan skrev jag sista inlägget på frojd.blogg.se. Så nu börjar vi om. Vi kör egen domän. Egen regi. Och upplägget blir som vanligt: en blogg om allt och ingenting. Med mycket nypor av salt och en jävla massa Fröjd.
Jag tänker mig nya, fräscha tankar. Rapporter från mitt liv som sörlänning i Tornedalen. Helt vanliga betraktelser, och då och då kanske vi dyker ner i arkivet och återanvänder gamla inlägg. Vem minns ens vad jag skrev för tre år sedan? Inte jag, så antagligen inte du heller.
Du hänger med va? Det blir kul – jag lovar!