Träning
-
Fånga februari: Från morgonen
Gillar du Underbara Clara? Du vet hon bloggerskan, eller snarare entreprenören, som bor i ett hus på landet och gör drömmigt innehåll om allt från bullbak och feminism till skidåkning? Jag tycker att hon är bra. Och extra bra just nu eftersom hon har startat en fotoutmaning för februari. Jag tar det mer som en inspiration till blogginlägg och tänker följa utmaningen de dagar andan faller på. Det kan bli alla dagar, det kan bli varannan och det kan bli enstaka. Sånt vet man aldrig med mig. Här hittar ni i alla fall Claras inlägg om saken. Första dagen lyder: från morgonen.
Bilden däruppe är från imorse. Jag startar oftast mina mornar med en joggingrunda. Hunden följer nästan alltid med. De flesta mornar springer vi 1,6 kilometer, men när andan faller på springer vi lite längre. Sen vi flyttade till Norrbotten har vi fått lära oss att springa i riktigt kall väderlek. Imorse till exempel var det -18 grader. Då gäller det att klä sig rätt. Man kan tro att det handlar om att klä på sig så mycket som möjligt, men jag skulle snarare säga att det handlar om att klä sig så smart som möjligt. Och smart stavas oftast ull och lager på lager. Alltid ull närmast kroppen. Har du ingen sport-bh i ull? Inte jag heller. Men jag fick det otroligt smarta tipset att sätta bh:n uppepå ullunderstället. Problemet löst utan att jag behövde gå och handla.
Jag gillar morgonen. Egentligen gillar jag den tidiga morgonen bäst. Det känns som att man lurat systemet när man går upp riktigt tidigt och har oceaner av tid innan dagen börjar. Tyvärr är jag morgontrött och snoozar ofta hela vägen från 06:00 till 07:30. Det betyder att jag sällan har mer än en och en halv timme på mig att jogga, duscha och äta frukost innan jobbdagen börjar. Då känns det inte som att jag lurat något system alls, snarare tvärtom, som att systemet lurat mig.
Är du morgonpigg? Är du en morgonjoggare? Har du tips på hur jag ska komma upp 06:00 när klockan ringer första gången?
-
Hellre snö än tö
Igår var det minus åtta grader där vi bor. Jag kom på mig själv med att tänka att det är en perfekt temperatur. Imorse joggade jag i minus tjugotre. Jag upprepar: MINUS tjugotre. Det enda jag justerade från min springklädsel dagen innan var att jag tog på ett par långkallingar. Och lämnade hunden hemma. Det var ljuvligt. Jag svettades till och med om händerna. Som vanligt. Visst, reflexjackan från Jula var alldeles stel när jag kom hem, men jag var varm. Jag känner mig oövervinnerlig. Jag känner att jag plötsligt, vid 33 års ålder, har förstått hela kläder-efter-väder-grejen. Det går ju att vara ute och njuta även när det är svinkallt, så länge man har rätt paltor på sig.
Tornedalingarna kommer säkert säga ”vänta du bara tills det är minus 30”. Och de kanske kommer att ha rätt. Kanske ropar jag hej innan jag ens är halvvägs genom vintern. Men än så länge, med november i ryggsäcken så säger jag bara: hellre massor av minus och snö än blask, slask, gråväder och tö.
Och till er som vill veta nyckeln till min framgång säger jag bara: ull ull ull ull ull.
-
Runstreak – perfekt träning för latmaskar
Min första runstreak pågick i 431 dagar. Sen fick jag covid-19 och vågade inte fortsätta. Jag pausade i tre månader och började om i slutet på juni. Idag sprang jag min 126:e runda.
Vad är en runstreak?
En runstreak går ut på att du joggar varje dag, utan avbrott.Hur långt måste jag springa?
Det där bestämmer du förstås själv. De flesta kör minst 1,6 kilometer om dagen. Det motsvarar en mile och är någon slags internationell måttstock på hur lång minimidistansen ska vara. Men regler är till för att brytas så vill du springa längre eller kortare så är det ju upp till dig. Vissa mäter tid istället för distans. De kanske springer 10 minuter om dagen till exempel.Måste jag springa fort?
Nej! Det är det som är grejen. Du ska inte springa fort. I alla fall inte varje dag. Jag springer ofta ganska långsamt. Och ofta springer jag bara mina 1,6 kilometer. Men så ibland, om jag får feeling, så gasar jag på och springer längre.Varför är det så bra?
För att du bygger kondition utan att du märker det. För att du alltid kommer ut. Det går liksom inte hitta på ursäkter för att inte springa, för då bryter man sin runstreak och måste börja om. Och det kanske känns okej just i början, men när du kommit upp i en respektabel siffra så vill du bara lägga fler dagar i runstreak-säcken.För mig, som egentligen är en latmask, är runstreak ett optimalt sätt att träna. Jag kommer ut varje dag, men måste för den sakens skull inte vara ute och motionera i en timme. Det tar tio minuter ungefär, sen är jag klar. Och jag känner mig alltid mycket goare i huvudet efteråt. Det är lite som att jag inte vaknat förrän jag tagit min dagliga joggingtur. Sedan jag började på min andra runstreak har jag knappt sprungit några längre pass. Men uppenbarligen har jag byggt uthållighet ändå, för förra veckan orkade jag jogga en hel mil. Jag har alltså tränat upp mig för att springa en mil utan att jag märkt det själv.
Såklart tar det emot ibland, när det är snöstorm, spöregnar eller de få gånger jag är bakfull. Men det är bara bita ihop och ge sig ut. Det är förstås enklare för mig som har hund. Jag ska ju ändå ut, då kan jag lika gärna jogga.
Tricket är att lägga ribban svinlågt. Du måste inte vara snabb, vissa dagar behöver du kanske inte ens byta om, var lite prestigelös. Och vips säger det, så har du plötsligt joggat i över 100 dagar och orkar springa en hel mil.
För att inte lusa ner min vanliga instagram med träning har jag en egen för springeri-content. Du hittar den här, eller söker på marathonmatilda på instagram. Där delar jag inlägg med spännande innehåll som ”idag var det blötsnö, det var jobbigt” eller ”jag har köpt nya löparskor, de är bra”.
