Att jaga tid utan mening
Jag är en stressad själ. Eller? Jag kanske är en effektiv själ. Mina dagar går ut på att jaga tid. Sekunder och minuter ska sparas till varje pris. Kan jag spara två minuter på att borsta tänderna samtidigt som jag rastar hunden samtidigt som jag tar ut soporna? Mången sekund sparar jag genom att aldrig gå tomhänt upp eller ner för trappan. Det vore ju skandal om jag behövde gå två gånger. Hellre händerna fulla med kaffekoppar, frukostfat, snusdosor och mobilladdare.
Och då undrar du såklart: vad gör jag med all tid jag sparar? Alla sekunder jag jagar? Absolut ingenting. För grejen med tid är att den inte går att stoppa i en burk och ta fram sen. Det vet vi ju allihop, för vi har ju levt. Det går inte att ta fram den där sparade minuten när jag egentligen behöver den som mest, när jag är sen till ett möte eller har bråttom till ett tåg. Och visst, jag kanske har några extra minuter på kvällen eftersom jag röjt så effektivt under dagen. Men då sitter jag mest i soffan, skrollar instagram upp och ner och det ger mig absolut ingenting. Det är motsatsen till carpe fucking diem.
Sen kommer natten och det är dags att sova. Då är den stressade själen vaken. Hela kroppen vill sova. Ögonen vill inte vara öppna. Men i hjärnan, där har någon tänt taklampan och tankarna fladdrar febrilt. Allt jag måste komma ihåg ska plötsligt gås igenom. Det är läkartider, tider för när bilen ska in på verkstad, saker som ska handlas, mail som ska skickas, arbetsuppgifter som ska göras och så vidare och så vidare. Känner du igen dig? Det är full jävla organiseringsfest på hjärnkontoret och jag önskar att jag inte var bjuden. För jag vill ju bara sova. Och så kommer morgonen och allt börjar om.
Jag försöker lugna själen. Försöker byta instagram-skroll mot broderi, organiseringsfest mot att läsa bok. Det funkar i alla fall varannan dag. För att inte tala om listor. Att skriva ner all jävla skit som trängs i huvudet för att slippa tänka på det. Men då kan du ge dig fan på att nästa gång taklampan tänds på hjärnkontoret så står det på agendan: ”titta på att göra-listan” eller ”hitta att göra-listan” eller ”lägg till det här på att göra-listan” eller ”kom ihåg att bocka av det här på att göra-listan”. Det går inte att vinna ett krig mot sin egen effektiva själ. Eller är det en stressad själ jag är? Vad är du?
4 kommentarer
Frida
Det måste gå att vinna det där kriget! Jag har precis börjat. Igen. Grejen är nog att man måste vilja det. Jag har alltid vurmat för min effektivitet. Sett den som en av mina absoluta styrkor. Tyvärr tror jag kanske att det är tvärtom. Tidsoptimering och multitasking kan vara av ondo. Jag har börjat utforska motsatsen. Ganska skönt, faktiskt.
Matilda
Ja, det är svårt, men du har rätt, det måste gå.
Ajli Müller
Jag fick tips en gång när jag gick en KBT-behandling att ha en oro-halvtimme på en oro-stol. Det ska inte vara en stol man tycker så värst mycket om, för den blir ganska förknippad med ångest, hehehe. Då när jag börjar hålla på och oroa mig under dagen eller natten skulle jag enklare kunna på något vis kunna parera det med att tänka att ”appp appp appp, 18:30-19:00 är det oro-halvtimme, kom ihåg och spara det till dess!”, sedan 18:30 gick jag och satte mig på den där stolen. Vissa av orosmomenten hade jag slutat oroa mig över, hade jag redan ordnat under dagen eller ärligt talat glömt bort. Det var fint.
Nu är jag tillbaka i en ny KBT-behanling för att jag inte lyckades vidmakthålla mitt ”nya liv” men jag har gett mig tusan på att det kommer gå den här gången. Och jag tänker inte ge upp förrän jag har testat allt.
Matilda
Åh, jag hade nog gått och stressat inför den där halvtimmen på oro-stolen :D.