-
Saker jag undrat på Twitter
Inlägg från torsdag, den 20 februari 2020, kl.12:43
Idag tänkte jag att vi skulle avhandla olika saker jag frågat mig på Twitter genom åren. Eftersom jag har en ytterst begränsad följarskara på Twitter kanske ni kan ge mig fler och bättre svar än jag fick där. Märk väl att jag var som mest aktiv för 6-7 år sedan.
Januari 2012:
”Får man gå och sova klockan åtta?”
Det enkla svaret är förstås: Nej, MAN får inte gå och sova klockan åtta, men DU får givetvis.Januari 2012:
”Ska vi prata om att Så ska det låta inte riktigt är vad det en gång var?”
Egentligen tror jag inte att vi behöver prata om det. Men frågan ÄR fortfarande relevant.Kommentar från nutiden: finns ens Så ska det låta längre? Eller har det gått i graven?
Februari 2012:
”Vad är bäst? Pulvervåfflor eller såna man gör själv från scratch? Svara NU!”
Ingen svarade. Men det är väl såna man gör själv va? Eller? Har kanske gjort våfflor en eller två gånger sedan 2012.Kommentar från nutiden: jag har hört att man ska ha vichyvatten i smeten för bästa fras, sant eller falskt? Finns ens vichyvatten fortfarande? Är det samma sak som ramlösa? Jag vet inte.
Mars 2012:
”Finns det något värre än att få häng på strumpbyxorna och smidigt försöka dra upp dem i offentlig miljö?”
Nej, det finns inget värre. Men man kan ju också köpa strumpbyxor som passar.Februari 2013:
”Har tusen ångestsniglar som kryper i min kropp. Ligger i soffan och gnyr. Hur gör man för att få sitt drömjobb? Och vad är mitt drömjobb?”
Jag har svaret nu! Mitt drömjobb är att vara frilansande skribent. Vad är ditt?Januari 2014:
”Den stora frågan jag alltid ställer mig, tackar Linda Lindorff bara ja till tv-program där hon får ha gummistövlar?”
Jag undrar verkligen detta fortfarande. Nu gör hon väl även Wild Kids? Typiskt gummistövelprogram.Oktober 2014:
”Ärligt talat. Folk som kollar de analoga tidtabellerna på t-banan?”
De människorna finns inte längre va?Januari 2019:
”Tänker på alla som brukade vika skjortor av gamla tjugolappen så att gåsens hals blev en slips. Vad gör de nu när Astrid Lindgren tagit över?”
Undrar fortfarande detta. Vilket blev deras nya partytrick?Kommentar från nutiden: Jenny Grinde, jag vet att du läser, och jag vet att du var en av de få jag känner som kunde vika skjortan av tjugolappen. Har du kommit på ett nytt partytrick? Eller går du alltid runt med en gammal tjuga i fickan? <3
-
Kissa i handfatet? En big no no
Det har kommit till min kännedom att folk hittar in på den här bloggen efter att ha googlat ”Kissa i handfatet”. Jag vet varför, det har att göra med att jag en gång skrev ett inlägg om toalettetikett – du kan läsa inlägget här. I inlägget skrev jag att ”Jag ber er män att undvika att lägga ert kön i handfatet för att urinera. Det är så snuskigt. Flera vänner till mig har bevittnat detta live eftersom genierna i fråga dessutom glömt låsa dörren. Snusk!”
Och jag vill egentligen en gång för alla reda ut detta. Det är alltså inte okej att kissa i handfatet. Aldrig någonsin. Eller alltså, bor du ensam och aldrig har besök – do your thing, you do you osv. Men på toaletter som även andra besöker så är detta en big no no. Jag förstår faktiskt inte ens hur man kommer på tanken? Om du ändå ska stå upp och pinka kan du väl lika gärna göra det i toaletten? Eller? Om det finns någon inbiten handfatskissare i min läsarkrets så får hen gärna förklara för mig.
Med det sagt ska jag sätta mig och fundera på vilka inlägg jag ska skriva härnäst. Jag tror att jag ska lämna toalettbloggeriet därhän och ge mig ut på nya jaktmarker. Men det är ta mig tusan svårt att komma på vad jag ska skriva om. Många bloggar ju om vad det gör om dagarna, men de gör ju de facto saker. För mig skulle det bli ”Idag har jag gått i skogen med hunden, suttit vid datorn och jobbat och tittat på Robinson” varje dag. Inspirerande!
Jag inser ju också nu, när jag tänker efter, att ännu fler kommer att hitta hit nu när de googlar ”Kissa i handfatet”. Men jag ser det som att jag gör samhället en tjänst genom att upplysa om vilka toalettetikettsregler som gäller. En kan inte göra allt, men alla kan göra något, som man brukar säga.
-
Att vara en duktig flicka som säger nej
”Vi måste försöka hålla näsan ovanför vattenytan tills vi är i mål” sa projektledaren i ett projekt jag var med i. Problemet var att det var flera månader kvar till målgång. Och ja, jag gillar att bada året runt, men jag föredrar att själv bestämma när jag ska doppa huvudet. Problemet var också att det saknades både tid, personal och resurser för att vi skulle bottna. Jag gillar en utmaning, och ibland kan jag trolla med knäna, men den här gången blev det för mycket. Alla var megastressade, men de flesta verkade kunna hantera det. Inte jag.
Jag tog semester och skulle vila, men kunde förstås inte släppa projektet helt, herregud jag är ju en duktig flicka. Så jag hoppade in och tog möten ändå. Då kom ångesten och stressen. Hela kroppen reagerade.
”Winners never quit and quitters never win”. Så står det på fräcka citattavlor på internet och i verkligheten. Jag ha aldrig sett mig själv som en vinnare, men jag har än mindre sett mig som någon som ger upp. Herregud, jag är ju en duktig flicka. Det är bara jobba hårdare, försöka mer, göra det jag ska. Jag jobbade ju inte ens heltid med detta projekt, nog borde min näsa, och kanske till och med mun, kunna hålla sig ovanför den där vattenytan.
Semestern tog slut och jag bröt ihop. Grät och hulkade fram att jag inte orkar mer. ”Du kanske borde sluta” sa mamma. ”Varför slutar du inte?” sa min sambo. Och jag kände bara ”men om jag slutar, hur ska de andra ta sig i mål utan att drunkna?”. Men jag lyssnade på kroppen. Jag blev en quitter. Härjad av dåligt samvete berättade jag att jag inte orkar mer. ”Orkar du kanske tills vi går i mål?”, sa chefen. Jag sa nej. Det är så mycket svårare att säga nej än att säga ja. Det är så svårt att göra folk besvikna.
Efter en månad var jag fri. Fri från ansvar, fri från krav. Men jag var så trött och skör. Jag vilade en månad. Tog bara några få uppdrag och sov 10 timmar per dygn. Jag vet inte om jag nosade på den berömda väggen. Jag vet däremot att jag fortfarande är ganska trött. Jag vet att jag insett att jag är utbytbar och att jag inte måste bära vare sig världen eller enstaka projekt på mina axlar. Jag vet också att ”att vara en duktig flicka” kan betyda att vara duktig nog att lyssna på kroppen och säga nej ibland.
